Det sägs att det är ont om riktigt bra komiker i Sverige. Nå, jag har hittat en. Hon heter Anna Maria Garcia och driver främst med veganer och miljöfrågan.
Hennes scen är Facebook och en grupp med namnet Earth Hour Sweden. Alltså samma namn som Världsnaturfondens sida för initiativet att släcka alla lampor en timme.
I informationen för gruppen med det lånade namnet förklarar hon att de tar avstånd från den ”riktiga” Earth Hour. Hajar ni? Hon skapar en grupp och ger den ett namn som representerar något hon inte gillar. Stor humor.
För att ge gruppen tyngd använder hon pronomen som ”vi” och ”oss” i den skrivna informationen. Det ger sken av att det är en grupp personer som står bakom det hela.
Sen börjar hon posta en mängd inlägg som pekar på vikten av att sluta äta kött och ”animalier” för att rädda miljön. Och här vacklar nog numret en aning. Det blir lite för bra. Lite för på riktigt, tycker jag nog. Många av hennes inlägg känns för relevanta, riktigt bra faktiskt. Som att EU föreslår skatt på kött, men att media i Sverige inte alls tar upp det. Eller att NASA i vetenskapliga studier har visat vilken klimatpåverkan kött har. Det är i och för sig ett stycke humor i sig. Men det håller inte riktigt på en humorsajt.
Det stora leendet sprider sig när någon försöker kommunicera med Anna Maria Garcia. Jag till exempel. Dessvärre har mina kommentarer blivit raderade från sidan, vilket givetvis är en del av hennes humorakt. Därför kan jag inte återge dem ordagrant här.
Men jag föreslog bland annat att de skulle tona ner sin aggressiva hållning mot Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Och mot alla andra som engagerar sig i miljön på andra sätt en genom antiköttkampanjer.
Jag fick ett svar om att de är trötta på halvmesyrer och vill ”se förändring nu”. Ny replik från mig: ”men så här stora förändringar tar tid, de måste ske gradvis. Kanske att det krävs några halvmesyrer för att nå målet.”
Jag tyckte att det var en intressant diskussion och glömde nästan bort att jag var en del av en humorakt. Så en dag när jag hade lite tid över och skulle se om det hänt något nytt kul på sidan upptäckte jag att Anna Maria Garcia hade stängt av mig. Kastat ut mig. Jag var inte längre fan och när jag klickade för att förnya mitt ”fanskap” kunde jag inte kommentera. Akten var tydligen slut.
Men icke. Jag mejlade Anna Maria Garcia för ett svar på varför hon kastat ut mig. Hennes svar:
Om pratandet om mat och klimat avskräcker, så är det bara att beklaga. Men hela syftet med vår sida på facebook är att belysa sambandet mellan vad vi äter, och klimathotet. Ett bekvämare sätt att arbeta mot klimathotet är att släcka sina lampor en timme om året. Känner man att det är så världen kommer att förändras, eller att det är allt ansvar som man själv behöver ta, så finns WWFs officiella grupp här: http://www.facebook.com/group.php?gid=29930220376
Vi kommer inte att återge dig dina rättigheter att skriva på vår sida. Ditt förtroende är förverkat. Känner du dig kränkt, så beklagar vi det, men ser samtidigt att det är ett billigt pris att betala, att trampa några på tårna, om vi genom att göra det samtidigt lyckas förändra världen en liten bit. Det är nu 26 dagar till Earth Hour. Så länge behöver du lida av förtrytelse av att veta att vi finns här, och stå ut med insikten om att vi kommer att fortsätta med att varje dag lägga fram en bit information och nyheter om det som de etablerade miljöorganisationerna avstår från att informera om.
Det här triggade mig. Det kändes som ett viktigt ögonblick. Jag var mer övertygad än någonsin. Jag hade hittat en ny stjärna på humorhimlen. Egentligen hade det räckt. Egentligen skulle nästa fråga vara om hon ville ha hjälp med bokningar av hennes akt. Men jag ville dra ut på nöjet ett tag till.
Jag formulerade ett svar som skulle se så autentiskt ut som möjligt:
Hej, tack för svar. På vilket sätt har jag förverkat mitt förtroende? Jag tycker att det ni gör är bra – och ville bara få igång en diskussion om att det möjligen vore effektivare att inta en positiv hållning mot alla som engagerar sig i klimatfrågan. Och bidra med insikten att alla förändringar av större slag tar tid och måste ske gradvis. Jag ville föra en diskussion med er. Men jag blev avstängd.
Visst kan jag avfärda er som en grupp idealister som inte tror att ni behöver respektera några andra än er själva för att nå era mål, men jag tror inte att ni är det.
Och Anna Maria var på hugget. Hennes replik kom efter bara ett par timmar:
Vi är inte ett forum för diskussion nej. Och har väldigt svårt att se hur vårt initiativ skulle kunna gagnas av att vi eller våra motiv misskrediteras på vår sida. Vi har tillräckligt svårt som det är, motarbetade av miljardindustrier, de stora miljöorganisationerna, och nedärvda egenskaper hos människan som gör att vi tycker det är svårt, så svårt att förändra vårt sätt att vara och leva våra liv. Vi behöver faktiskt inte utöver det dessutom stå ut med att bli ifrågasatta på vår egen sida. Påhopp som ditt stigmatiserar. När lögner och felaktigheter tillåts finnas bland oss, så leder det ofelbart till att de slut får eget liv och med tiden ses som sanningar. Vi tillåter därför inga påhopp på vår sida, eller insinuanta påståenden om våra motiv. Eller ens diskussioner som en utomstående skulle uttolka som splittring. Sådana diskussioner tar vi hellre någon annanstans. Eller så här, via mail.
Vi är heller inte intresserade av att ge någon som helst cred till WWF eller SNF. Största hotet mot vår framtid är inte de som förnekar klimathotet. De kommer inte att kunna fortsätta göra det många år till. Snart är de att skratta åt på samma sätt som vi skrattar åt dem som tror att jorden är platt. Störst hot mot vår framtid är de som har alla kunskap, och väljer att göra inget. Eller de som har all kunskap, och bara LÅTSAS göra något.
Tack vara SNF, WWF och Greenpeace vilseledande tips och råd så drunknar information om konsumtion och handlingar som är uthålliga på riktigt bland trams och missledande meningslösheter. De stora miljöorganisationernas agerande urholkar begreppen miljövänlighet och klimatsmart, och missleder människor i deras strävan att leva miljö- och klimatvänligt. Vi har bestämt oss för att försöka göra något åt det.
Vad gäller förändringsarbete, så har vi stor erfarenhet och kompetens av det här inom vår grupp. Personligen brukar jag rekommendera ”States of Denial” av Stan Cohen. Den ger både grunderna och går på djupet. Läs den, om du inte redan har gjort det. Rekommenderas varmt!
Här börjar det vackla lite. Jag tycker att hon driver det hela lite för långt. Det känns nästan som allvar och den där udden saknas. Och greppet att skapa ett vi och dom av gruppen och resten av världen känns lite uttjatat. Och visst är det humor – fast lite blek sådan – när hon hävdar att det SNF, WWF och Greenpeace gör är trams. Den delen skulle hon kunna utveckla lite. Och så när hon säger att vi skrattar åt dem som tror att jorden är platt. Vi vet att de har fel, men vi skrattar inte. Vi har respekt för andras sätt att se på världen.
Och så den sista: ”vi har stor erfarenhet och kompetens av förändringsarbete inom vår grupp”. Samtidigt som de säger att de inte vill ha öppna diskussioner med dem som engagerar sig i deras fråga. Snyggt grepp med glasklara referenser till CBS-kulturen (corporate bullshit).
Sverige, jag har hittat en stor humorist i Anna Maria Garcia. Jag önskar henne all lycka och välgång.
Anna Maria, keep up the good work!
/Henrik
